"Så jag antar att du är jag och jag är du Eller är det bara så att du är bra och jag är ful?"

Sitter och försöker tänka, det går inte så bra, så jag försöker skriva men det går inte heller bra!
Allt blir bara massa babbel som ingen förstår, men i mitt huvud låter allt bra, som en dikt ungefär.
Jag önskar att jag kunde dikta, som Soran (Soranismail.se).
jag önskar att jag visste vad jag ville och varför.
jag vet inte om jag gör rätt längre, men det känns meningslöst att börja om?!
Jag skulle bara vilja börja om, börja om från 7:an där allt började gå snett!!
Jag skulle vilja inte växa upp, inte så snabbt, inte såhär fort?
Jag vet inte vad jag vill och jag vet inte vad jag känner.
den konstiga pirrande känslan i magen som gör mig illamående är det kärlek?
Eller blir jag bara lurad igen?
Varför svarar inte folk seriöst på seriösa frågor?
Varför ska vi alltid skämta bort allt, varför ska vi alltid låtsas som att allt är bra, som om ingenting har hänt?
Varför kan vi inte prata?
varför kan vi inte hjälpa varandra?
Varför vet jag inte hur kärlek känns?